Sova på nattåg är sjukt överskattat! Det är inte mysigt och rogivande.
Tåget stannade på triljoner stationer, varje gång trodde jag att nu ramlar jag ur kojen! (kallar man tågsäng för "koj"?) Det var bara att klamra sig fast och stoppa in öronpropparna ännu djupare.
När jag väl somnat in och drömmer något härligt innehållande solsken...väcks jag sakta av ett gällt återkommande ringande; -men svara i din telefon då!!
Ringandet fortsatte.
Vad fan ÄR det och HUR stänger jag av skiten?? Famlade fram min telefon; -nej den är kolsvart. Sakta inser jag att det är en väckarklocka; ahaa...det var det konduktören snackade om på knackig engelska igår, jag råkade visst beställa väckning kl 0830. Praktiskt taget lunch för vissa men icke för mig.
Efter morgonbestyren öppnar jag dörren för att mottaga min frukost, slurp! Dödshungrig efter min magra laxmacka kvällen innan. En alldeles ny och mycket charmerande konduktör levererar en rykande STOR kopp te, en kartong och en påse - hoppfullt för min mage! Sliter upp allt och inser...min mage kommer få vänta ett tag till. Frukosten bestod av:
stenhård minibaguette
smör (!) croissant
hallonsylt
kaffegrädde (varför ska de envisas med att ha grädde? vad är det för fel på mjölk?)
apelsinjuice
fläskpastej (fleischcremé...samma konsistens som leverpastej men luktar död gris, uuuuhhhh)
Istället fick jag knapra på ett äpple ur min packning och smutta vidare på det faktiskt riktigt goda teét. Tittade mig omkring och insåg att jag inte dragit upp rullgardinen än.
Nejmen HEJ Holland! Du hälsar mig verkligen välkomen från din bästa sida...grå, gråare, gråast. Den första kanalen visade sig i alla fall så jag är helt klart i rätt land.
Tåget rullade in på Amsterdams central och jag började ladda för att ta mig av tåget. Ägnade ett par minuter åt att fundera på vilken ordning jag egentligen borde bära väskorna i...? Kanske släpa på ryggsäcken och ta resväskan på ryggen? ;)
Efter lite trixande lyckas jag helskinnad och vid gott mod ta mig genom korridoren och fram till dörren, och vem står inte där? Min alldeles nya och charmerande konduktör, i slowmotion ser jag hur han sträcker fram handen och hjälper mig med två av väskorna. Underbara människa! Vill härmed slå ett slag för gamla hederliga gentlemanna handlingar - mer sånt till oss flickor!
Missar såklart det första tåget mot min slutdestination: Ede-Wageningen. Detta såklart på grund av min enorma packning som gör att allt tar minst dubbelt så lång tid. Inget jag hetsade upp mig över dock, jag kan ju faktiskt bara ta nästa :)
Resan till Ede-Wageningen ska ta ca en timme...för mig tog den närmare två. Att jag fick spendera 40 minuter på perrongen vid stationen INNAN Ede-Wageningen, som dessutom luktade slakteri, kan ha något med det att göra. Nog sagt om det...missöden händer alla och vem förstår egentligen vad de säger i sprakande högtalare på ett bullrigt tåg? På holländska dessutom?
Väl framme på rätt station var jag extremt glad över att min holländska vän Tomas erbjudit sig att agera taxi. Underbart att få hjälp med 50% av packningen! TACK Tomas!
Bilfärden tog knappt tio minuter, sen ser jag mitt nya hem för de närmaste sex månaderna torna upp sig framför mig. Ett femtonvåningarshus i formen av en...hmm...ett Y. En jätteliten människa kommer för att möta mig på parkeringen, Romana en 1,45 lång (kort) kinesiska. Jag kände mig som en jätte. Hon är väldigt rar och precis som jag skulle föreställa mig en kinesiska (utan fördomar men hon passar precis in i bilden). Hon visar mig in i lägenheten på bottenplanet och vidare mot mitt rum, dörren öppnas och...
...hej Nalle Puh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar