Den röd/svarta plutten visar (ca) var Wageningen ligger.
Utflykten påminde mycket om en skolresa på mellanstadiet. Närvarolistor, en stackars ansvarig person som skulle räkna in alla och se till att ingen blev kvarlämnad på busstationen/toan/gatan/restaurangen osv...
Humöret var på topp under bussresan, nödvändig proviant inhandlades och i öronen spelades: "In flight Dutch". Lär dig holländska under flygresan, va sjutton tänkte jag flyg eller buss spelar väl ingen roll?
Maastricht bjöd till en början på underbart vårväder, solen sken och på gatorna stod glada människor och drack öl i strålarnas ljumma sken. Vilken härlig stad!
Såklart fick vi inte njuta länge av solen eftersom vi skulle bege oss ner under jorden. Maastricht har ett gigantiskt nätverk av grottor under stadens kulle (som holländarna vill kalla berg men jag skulle inte säga att 171 m.ö.h. kvalificerar sig till att kallas ett berg), grottorna är från romartiden och grävda ur sandsten.
Kartan visar grott-systemet, den delen där vi traskade omkring i nån timme är markerat med blått. Det ger en känsla av hur stora de är.
Under århundradena som passerat har de inte bara använts för att bryta mer sandsten, stadens befolkning har använt dem som tillflyktsort under belägringar av elaka fransmän såväl som skydd under andra världskriget. Under andra världskriget förvarades även ett antal nationalskatter där för att undvika att de hamnade i tyskarnas händer. Bland annat den ovärderliga "Nattvakten" av Rembrandt. Ni som har sett den, vet att det är inte den lilla tavlan (3,6 x 4,4 m). Den vecklades upp en gång i veckan för att fuktas och torkas så den inte skulle förstöras. P u h skulle jag säga...vilket jobb.
Sista biten av rundvandringen så berättade vår guide en mycket tragisk berättelse för oss om två småpojkar som skulle utforska grottorna. Deras ficklampa gick sönder och de hittades döda tre veckor senare knappt hundra meter från utgången. För att illustrera hur dessa stackars pojkar måste känt sig så fick vi försöka famla oss ut de sista hundra meterna utan någon lampa. Det var GALET mörkt kan jag säga, efter ett par steg hade man ingen aning om vad som var upp/ner/bak/fram/höger/vänster. Men som tur var så klarade vi oss alla ut och upp i dagsljuset.
Resten av dagen ägnades åt turistande i staden, kollade kyrkor (vet inte vad det är med kyrkor...jag gillar dem), traskade fram och tillbaka över ett par broar över floden Maas (gissa var staden fått sitt namn från?) och en hel del fönstershoppande (faktiskt bara fönstershoppande!).
För att sätta punkt för dagen skulle vi alla äta middag tillsammans. Jag är iochförsig yrkesskadad men...det var inte den bästa middagen jag ätit. Vi väntade i ca en timma innan det hände nånting, fick maten (utan tillbehör som potatis osv), en kvart efter att alla ätit upp kom drickan. S u c k.
Efter middagen ville jag verkligen bara komma hem. Såklart är det vad som i Holland kan kvalificeras som snöstorm under hela hemresan. Är fortfarande glad över att jag kom hem med livhanken i behåll (kan det ha något med mina kyrkobesök att göra?). Att snö kan vara halkigt har nog inte riktigt gått fram överallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar