Hemmet är invaderat

Kom tillbaka frusen (blåser storm och snöar här idag...brrr) efter en dag med stadsvandring och diverse annat smått och gott. I dörren möttes jag av min hyresvärd som nu är tillbaka efter sin semester hemma i Kina. Efter de vanliga presentationsfraserna så kommer detta (från henne):

-Jag har med mig min dotter tillbaka från Kina, hon fick inget visum förut men nu så är det ordnat så hon kan vara här med mig. (Det märks att damen ifråga är lycklig över detta...helt förståeligt)

Nu hör till saken att dottern är 4 (!!!!!!!!) år. Jag ska tydligen dela hem med en fyråring som jag inte kan kommunicera med.

Resten av kvällen har detta barn sprungit omkring i lägenheten och "pratat" (läs: skrikit), mycket, ofta...ja faktiskt hela tiden.

Detta kanske förklarar Nalle Puh-tapeten?

Jag är i chock.

Barn är inte min grej.

Med ett undantag; sötaste, underbaraste pysen.