Hata Bornsesteeg...

Jag hade redan innan natten/morgonens händelse ett starkt ogillande mot denna byggnad. Att trycka ihop så många människor (som dessutom är studenter) på en och samma plats kan bara gå fel. Jag har redan fler gånger än jag kan minnas förundrats över hur folk tänker. Saknar du någonsin någonting så kom till Bornsesteeg. I det förtjusande trapphuset med tillhörande korridorer kan du hitta ALLT:

Kuddar, kläder, gamla möbler, datorer, tv-apparater, sopor, halvfulla vinare, resväskor fulla med prylar, madrasser...ja you name it!



Tanken har väl redan innan slagit mig att det utgör en rätt stor brandfara. Tanken kanske snuddade mig när jag flyttade in-"OM det skulle börja brinna så är det väldigt långt ner till marken...".

Klockan 0500 i morse fick jag testa brandtrappan på utsidan. Den funkar bra. Lite smal så det är nog ganska lätt att ramla om man har riktigt bråttom. Ska dessutom alla som bor här ut samtidigt så kan det nog tjocka igen ganska kvickt. Med lite snabb huvudräkning så bor det ca 1000 pers i denna byggnad (10 rum per korridor, 3 korridorer per våning, 20 våningar, mer än 1 person i hälften av rummen). Men hursomhelst så var det lätt att ta sig ner, känns betryggande.

Vaknade av att det knackade på min dörr, hörde lite röster. Undrade mycket irriterad vad folk höll på med klockan fem på morgonen...?! Vände mig om och tänkte somna om i godan ro. Hör fler röster, mer knackande på dörrar. Sen hör jag ordet som får mig att vakna: "Fire". Upp ur sängen, ut i korridoren, känner direkt en skarp röklukt. Möter lite folk med kläderna på, de är på väg ut. In i rummet, på med kläder, rotar fram pass, plånbok och telefon. Ut och nerför trapporna till elfte våningen, runt huset för att ta mig till B-korridoren. Väcker Nicole och samtidigt kommer polis och brandkår.



Förstår ganska snart att det inte är en katastrof på g, brandkåren stannade i kanske 20 minuter. Tydligen så hade nån tuttat på en kundvagn full med tidningar som stod i trapphuset. Ingen livsfara men trots det en brand i huset. Jag kan säga det att befinner man sig på 19e våningen så vill man inte stanna extra länge för att ta reda på omfattningen. Det är långt till marken. Bättre ta det säkra före det osäkra.



Så tack vare denna tidiga morgon har jag hunnit äta frulle, morgonpromenerat, tvättat och diskat innan klockan halv tio! Samt se en skapligt fin soluppgång.



Morgonpromenaden avslutades med ett par minuter i solen för att lapa lite energi och lugna nerverna en smula.